Under sin avskedsfest efter 25 år vid den brittiska detektivkåren håller kommissarie Hookyer ett tal. Han har haft ett rykte om att aldrig ha låtit en förbrytare slippa ur sina händer men nu avslöjar Hookyer att han blev lurad av en mördare. Här kan du köpa e-boken.
I mer än 100 år har deckarna dominerat vårt läsande. I den här e-boken får du en intressant historik om deckarens historia. Du får läsa om pionjärer som Arthur Conan Doyle och Edgar Allan Poe. I den här texten lanseras också teorin att den första deckaren skrevs redan i forntiden. Här kan du köpa e-boken.
När man läser deckare som publicerades i början av 1900-talet så stöter man på massor av ord som 2000-talets svenskar inte förstår. I berättelser om brottsbekämpare kan man läsa om byglar, slynår och folk som hotar varann med brownings. Bovarna i sin tur är kanske på jakt efter offer med snygg toalett och som i stället råkar stjäla lite kram. Här har vi sammanställt en liten ordlista över typiska ord i klassiska deckare. Biltog. Rättsligt begrepp som användes i medeltidens Sverige. Är synonymt med fredlös. Den som dömts till biltoghet kunde dödas av vem som helst. Browning. Ett amerikanskt företag grundat av vapenkonstruktören John Browning. När den här texten skrevs användes ordet ”browning” som en allmän synonym till orden ”pistol” eller ”revolver”. Bygel. Slang för polis eller snut. Bång. Gammalt ord som betyder ”oväsen”, används oftast i uttrycket ”buller och bång”. Bängel. Äldre uttryck om någon som är ohyfsad. Användes framför allt om ungdomar. Falujuveler. En typ av billigt skimrande glas som producerades genom att doppa glasbitar i en blandning av smält bly och tenn. Gatrum. Äldre namn på ett vardagsrum som ligger direkt i anslutning till ytterdörren. Gevaldiger. Gammal tjänstebeteckning inom polisen. Motsvarade dagens polisassistent. Glop. Gammalt uttryck som…
Estetiskt och etiskt Vad är tillåtet och vad är otillåtet i en detektivberättelse, rent estetiskt sett? Må ingen, som drömmer om att bli detektivförfattare, inbilla sig att det räcker med att låta en bov skjuta och försvinna i mörkret! Eller att i sista kapitlet presentera en politisk liga, proppad med stulna dokument och osynliga gifter! Eller att man kan låta omsorgsfullt avdagatagna offer leva upp här och där i berättelsens lopp! Mot det sista varnar redan Horatius i sin ars poetica: Vad som diktas för ro skull skall ändå likna det sanna. Uppenbar orimlighet kan ej sagans konst göra trolig: låt ej i trollets buk de uppätna småbarnen leva! All diktkonst, säger en fantasifull skribent vid namn Fritiof Nilsson Piraten, skall ha ett djupt förakt för sanningen men en stor respekt för det sannolika. Om någonsin gäller denna regel för en sådan genre som detektivromanen. Alltför konstruerade, alltför orimliga motiv och händelseförlopp äro av ondo och måste skys som pesten.Därav följer som nästa led, att slumpens roll måste nedskäras till det allra minsta möjliga — mycket mindre än i verkligheten. Ur vardagslivet känna vi till de bisarraste sammanträffanden — ofta påverka de vårt liv på sällsamt vis, och några vilja…
I slutet av 1800-talet visste alla vem den listige polismannen Dick Donovan var. Han konkurrerade om läsarna med Sherlock Holmes – men det var Glasgow-detektiven som kom först.
Dessa regler gällde för att skriva deckare i slutet av 1920-talet. En del av reglerna håller faktiskt måttet även i dag. Författaren till den engelska originalartikeln var: S.S. Van Dine. Publicerades ursprungligen i American Magazine september 1928 En detektivhistoria är ett intellektuellt spel, nästan en sport. Det finns oskrivna regler som varje respektabel författare bör följa. 1. Läsaren måste ha samma chans som detektiven att lösa fallet. Alla ledtrådar måste vara tydligt beskrivna. 2. Läsaren får inte vilseledas utöver dom trick brottslingen använder för att förvilla detektiven med. 3. Ingen kärlekshistoria. Detektiven ska ägna sig åt att fånga brottslingen, inte åt sitt eget kärleksliv. 4. Detektiven eller någon annan polis får aldrig visa sig vara brottslingen i slutet. Det är fusk. 5. Brottslingen måste fångas genom logiska slutledningar, inte på grund av en slump eller ren tur. 6. Detektiven måste samla ledtrådar, analysera dem i tur och ordning, dra rätt slutsatser, och detta leder honom slutligen till lösningen. 7. Det måste finns ett lik i en deckare. Ett mindre brott än mord duger inte för att hålla intresset uppe i 300 sidor. 8. Brottet måste lösas på naturlig väg. Detektiven får alltså inte ta hjälp av övernaturliga lösningar som seanser,…