I dag finns det så många svenska deckarförfattare att det knappt går att hålla koll på alla. Men i början av 1900-talet gick dem att räkna på ena handens fingrar. Det här är en intervju med en av landets få äventyrsförfattare: Axel Klinckowström. – – – – – – Att skriva detektivromaner är det roligaste jag vet, förklarar vår allra nyaste författare inom denna bransch, baron Axel Klinckowström. Det är redan förut omtalat att baron Axel Klinckowström anser att detektiv- och äventyrsförfattarskapet är bland det roligaste som hänt honom. — Jag har i hela mitt liv haft en mycket stor faible för denna genre, berättar han, alltifrån Odysséen, som jag anser vara världslitteraturens första äventyrsromanen och fortfarande en av dess främsta, över Rabelais’ romaner och Don Quixote av La Mancha till Conan Doyles och min vän major Duses detektivhistorier. Och att jag inte långt förut försökt mig på genren beror därpå att jag alltid haft så stor vördnad för densamma att jag inte vågat. Jag har aldrig vågat hoppas att jag hade tillräckligt skapande fantasi och fabuleringsförmåga och tillräcklig stilistisk smidighet för att skriva en god detektiv- och äventyrsroman! Det är verkligen sant! Vad som för mig bröt isen var boken om…