Torsten Sandberg – Uddevallaförfattare och tidningsman

Den här texten publicerades ursprungligen i årsboken ”Bohuslän” år 2008 med titeln ”Torsten Sandberg – Uddevallaförfattare och tidningsman”.
Författare till texten är skolmannen och litteraturvetaren Sten Torgerson i Uddevalla.

”Han tillhörde 1930-talets främsta kriminalförfattare i Sverige—”.
Den upplysningen lämnar Nationalencyklopedien om Torsten Sandberg. Nyfikenheten är väckt, man vill veta mera. Vem var han? Vad skrev han? Vad gjorde han? Frågorna hopar sig som i en pusseldeckare.

Journalisten, redaktören och författaren Torsten Sandberg föddes 16 januari 1900 i Uddevalla. Föräldrarna, bokhållaren Johannes Sandberg och dennes hustru Louise Hedman, tillhörde gamla Uddevallasläkter.
Efter skolgång vid läroverket fortsattes studierna i Stockholm, varefter han inträdde i Bohusläningen 1921 och verkade där till sin alltför tidiga bortgång 1946. Som tidningsman skrev han under signaturen Cox, ännu i minne hos många Uddevallabor.
I Torsten Sandbergs tidiga läsvanor ingick enligt egen utsago detektivberättelser, skräcknoveller samt sjöromaner och äventyrsskildringar, gärna i historisk dräkt. Redan i pojkåren började han skriva, varom bevarade anteckningsböcker vittnar. Från sitt elfte år förde han dagbok och som fjortonåring skrev han bloddrypande berättelser, enligt honom själv olämpliga för barn under sexton år. Arton år gammal vann han pris i Göteborgs Aftonblad. Vi ser här en stilistiskt medveten yngling, som förstår att pennan är hans verktyg.
År 1922 skedde debuten med Jimmy Darlings hundracka, en samling skepparhistorier som vann uppskattning för sitt friska berättarhumör. Denna följdes året därpå av en ny samling, Gastarna på ”Mathilda”. En reportageresa mellan Strömstad och Oslo gav uppslaget till Fjordens marodörer (1925), en modern smugglarroman från Bohuskusten, först publicerad som följetong i Bohusläningen. Förtrogenheten med landskapets rika flora av sägner, skrönor och skepparhistorier utgör grogrunden för mycket av det han skrev.
Intresset för anglosachsisk kriminalfiktion som väckts i ungdomen lockade till försök. I år är det 75 år sedan deckardebuten, vilket uppmärksammas i en artikel om honom i Jury, tidskrift för deckarvänner, nr 2, 2008. I snabb följd utkom fyra detektivberättelser: De sju nätternas mysterium (1933), Tragedien i dimman (1934), Mysteriet på ”Blå Ugglan” (1935) och Gåtan på Granliden (1936), den senare som första svenska bok i Bonniers Detektivserie.
Han sågs som ett lovande nytillskott inom genren, som under 30-talet befann sig i en svacka. I recensioner och presskommentarer möter uteslutande lovord från en i stort sett samstämmig kritikerkår över hela landet. Det är pusseldeckare på inhemsk botten av gott märke snittade efter engelskt mönster.
I en recension i Bohusläningen av Gåtan på Granliden frågar sig lektor Erik Lindström: ”Varför inte en kustroman. Det var länge sedan Emilie Flygare-Carlén gjorde sin insats.” Ämnet visade sig vara fruktbart. 1939 utkom så En ö i väster, en spännande västkustroman, som med breda penseldrag och i kraftiga färger skildrar livet på en Bohusö under hundra år, från den stora sillperioden i slutet av 1700-talet, över tillbakagångens nödår till ett nytt uppsving och inbrytningen av en ny tid. Händelseutvecklingen byggs upp kring dramatiska scener som sammandrabbningen mellan två fiskelag under den stora sillruschen, då fiskeläget förvandlas till ett Klondike och spriten flödar. En annan sådan är en planerad vrakplundring, då ett skepp gått i kvav efter falsk eld på de yttre skären. Så kommer vändningen. Sillen uteblir, svält och fattigdom följer. Den schartauanska väckelsen får grepp om människorna med allt vad det innebär för livet på ön.
Det är en krönika som ger liv åt en bygds historia, Torskholmen, verklighetens Käringön och prästen Sven Olof Laurelius, verklighetens pastor Simson. Han har spunnit vidare på lokal tradition, ägde väl dokumenterad förtrogenhet med kustmiljön och hade ett gediget etnografiskt kunnande. Där finns mycket av det som utmärker den goda allmogeberättelsen och kulturskildringen.
Som person var Torsten Sandberg en ljus människa. De som kände honom har vittnat om hans glada öppna sinne och pojkaktiga friskhet. ”Både i det sympatiska allvaret och i det lustiga skämtet framträdde hans eget kynne”, skrev en recensent.
Arbetskapaciteten var enorm och produktionen betydande. Vingarna prövades inom många olika områden och genrer, främst genom hårt arbete på tidningen med alltid vederhäftiga och väl underbyggda reportage och med lättlästa kåserier under rubriken ”Staden igår”.
På scenen gjorde han succé med det Pirandelloinspirerade teaterstycket Den store författaren, uppfört 1935 av Göteborgs Studentteater i regi av Sandro Malmquist. Handlingen utspelas på två plan: den store författaren diskuterar sina figurer med sin hustru — det han skriver blir synligt på scenen. Sonen fattar medlidande med faderns skapelse och griper in för att rädda den. Det är ett slags passionsdrama med Guds allmakt och Kristi nedstigande i centrum.
Han vann Bonniers romanpris 1939 för kortromanen En cirkus drar genom stan, i vilken oro inför det spända världsläget skymtar.
I radion var Torsten Sandberg ett välkänt namn. Där kunde man lyssna till hans detektivberättelser och dråpliga skepparhistorier Timmerman berättar, senare i bokform. Men även mer handfasta alster flöt ur hans penna som t. ex. jubileumsskriften till granitaktiebolaget Kullgrens Enkas 100-årsjubileum 1942.
Efter framgången med En ö i väster, som nådde 59.000 sålda exemplar i Folket i Bilds billighetsupplaga 1945, vände sig Torsten Sandberg åt ett annat håll, även om han förblev i Bohuslän; men nu senare delen av 1700-talet och det begynnande 1800-talets Uddevalla och Gustafsberg. Här fanns en skatt av berättelser välkända sedan barnaåren, som inte fick lämnas åt glömskan. Det var Gustafsbergselevernas spännande upptåg och äventyr som lockade. Även detta blev en roman på dokumentär botten men med den fria fabuleringens färgrika inslag i väven.
Till jul 1945 utkom Skeppet seglar ut, vars huvudperson är den unge Gustafsbergseleven Mikael Fuhrberg, som med tiden blir en betydande man i hemstaden och får sin ungdomskärlek, den förnäma rådmansdottern Marianne Cederfeldt. Bakgrundsmiljön med förankringen i tid och rum är som alltid hos Torsten Sandberg säkert tecknad. Den utgörs av bad- och brunnsorten Gustafsberg och den internatskola som den förmögne redaren och donatorn Anders Knape Hansson genom sin storartade donation helt i Upplysningens och tidens anda grundade 1776 för att bereda medellösa bohuslänska ynglingar möjlighet till studier. På Gustafsberg möts två samhällsskikt. Vi får stifta bekantskap med den brunnsdrickande societetens liv under sommarsejouren och skolans och skolpojkarnas annorlunda villkor. Som en fond ligger Uddevalla där med sina låga 1700-talshus och trånga gator och runtom staden de små herrgårdarna.
Det är en fängslande framställning, som samtidigt är en ungdomsbok, en utvecklingsroman med inslag av kärlek och romantik. Den har äventyrsberättelsens spänning och kulturskildringens saklighet och tyngd. Det är en tidshistorisk studie, psykologiskt fin i relationen den unge Mikael och Marianne från den gången han gav henne sin egenhändigt gjorda leksaksbåt Waksamheten tills han seglar sitt eget handelsfartyg med samma namn, en variant på temat kvinnan av börd och mannen av folket.
Fortsättningen Skeppet vänder åter publicerades året därpå. Huvudpersonen möter vi nu som en väletablerad och burgen redare och köpman, men framgången har haft sitt pris — penningen har gjort honom hård som människa.
För Uddevalla är detta en tid av uppsving: sillen går till, handeln blomstrar, den lille kronprinsen besöker Gustafsberg. Så inträffar katastrofen, den förödande branden 1806. När så gott som allt lagts i aska kommer räddningen. Briggen Waksamheten återvänder med ”mod och hopp ombord”.
Staden börjar byggas upp på nytt. Bakgrunden målas i starka färger. Det är trovärdigt och säkert gjort.
Det finns en pietet i allt han skriver om hembygdens människor och miljöer, ett genuint och varmt människointresse gärna med en förkärlek för de små, ett socialt och liberalt patos.
De båda sista romanerna återspeglar en storhetstid i Uddevallas utveckling som handels- och sjöfartsstad. Början av 1800-talet kom annars att färgas av stadsbranden och sillfiskets upphörande. Som en ljus motbild tecknas briggens återkomst. Det är en händelse som ser ut som en tanke att de två sjöfartsromanerna publicerades åren 1945-46. Hela Bohuslän präglades under tiden efter Andra världskriget av stor arbetslöshet. Gustaf B. Thordén, född i Uddevalla men verksam som redare i Finland, ville åter till sin hembygd och beslöt att anlägga ett varv där, vilket skulle visa sig bli hemstadens stora uppsving under en dynamisk efterkrigsperiod.
Ungefär samtidigt som varvet kom igång förelåg böckerna om Waksamheten på bokhandelsdiskarna; nästan som om Torsten Sandberg önskade att skeppet skulle vända åter än en gång. Så blev det ju också!
Succén med Skeppet vänder åter fick han inte uppleva. När den kom ut var han redan borta, hastigt drabbad av hjärnblödning.
Mycket av det Torsten Sandberg skrev i tidningen är färskvara, som dock har sitt stora lokalhistoriska värde. Men Gåtan på Granliden, nyutgiven i Bonniers Kriminalklassiker 2002, har visat sig äga lång hållbarhet, och de två Uddevallaromanerna lånas och efterfrågas ständigt på biblioteken. Det skulle nog inte vara ur vägen med en nyutgåva!

Ur Torsten Sandbergs produktion:
1922 Jimmy Darlings hundracka
1923 En tripp genom Bohuslän
1923 Gastarna på ”Mathilda”
1925 Fjordens marodörer
1933 De sju nätternas mysterium
1944 Tragedien i dimman
1935 Mysteriet på ”Blå Ugglan”
1935 Den store författaren. Skådespel
1936 Gåtan på Granliden. Nyutg. 2002
1939 En ö i väster. Nyutg. 1945
1939 En cirkus drar genom stan
1942 Granitab. C.A. Kullgrens Enka. 100 år
1944 Timmerman berättar
1945 Skeppet seglar ut
1946 Skeppet vänder åter. Utg. postumt
1947 Hemligheten i korpnästet. Utg. postumt
1947 Långa vägen till London. Utg. postumt

Referenser och citerad litteratur
Alvar-Lindh, G., Nutida bohuslänska skriftställare. Dingle elevförbunds årsskrift, årg.18, 1939, s 107-109.
Torgerson S., ”Torsten Sandberg – 75 år efter deckardebuten” i Jury, tidskrift för deckarvänner, nr 2, 2008, s 25-28.
Nationalencyklopedien, bd 16.
Recensioner och tidningsartiklar ur landsorts- och rikspress, 1934-1947.
Svenskt författarlexikon.