I några fall prestera förbrytare en häpnadsväckande fräckhet. En viss galghumor skymtar också fram emellanåt. Och detta visar att vederbörande är kallblodig och har sinnesnärvaro. Några exempel:
En tjuv, som gjort ett inbrott i en affär i en tysk stad och lyckats stjäla åtskilligt, upprepade dagen därpå besöket under butikstid, då endast ett biträde var närvarande, och utgav sig för att vara kriminalpolis. Han visade en förfalskad polisbricka och lämnades tillträde även till chefens kontor, där kassaskåpen stodo. Hans avsikt var emellertid endast att närmare undersöka dessa kassaskåp och förbereda ett nytt och grundligare inbrott. En vecka senare utfördes detta, och resultatet blev för tjuven glänsande.
En förbrytare, som gjort inbrott i en ekiperingsaffär, lyckades endast komma över 70 kronor. När han skulle gå, överraskades han av att butiksägaren, som varit borta endast en kort stund, återkom. Utan att visa sig det minsta generad, förebrådde tjuven den bestulne att denne lämnat dörren olåst vilket naturligtvis var osanning. Därpå köpte han för de stulna pengarna strumpor och litet av varje, som han behövde. Allt för sent upptäckte affärsmannen, att han låtit lura sig.
En gång blev en hel familj, man, hustru och två barn, mitt i natten, medan de sovo, bestulna på alla sina kläder, även linneskåp och garderober hade tömts. De stackars människorna hade ingenting att ta på sig när de vaknade. De saknade också telefon och måste bli liggande halva dagen, tills någon kom från fabriken, där mannen arbetade, för att höra vad som stod på. Fabriksägaren trodde icke, att historien om stölden var sann. ”Så djupt kan ingen människa sova, att hon inte väcks, när kläderna i sovrummet plockas bort”, sade han. Och arbetaren blev avskedad. När tjuven sedan blev upptäckt, återfick han dock sin plats och erhöll även en gratifikation.
En inbrottstjuv utförde tillsammans med sin fästmö en grundlig inventering av en våning. Han bröt upp skåp och lådor, och hon bar ut tjuvgodset till en kärra, som stod på gatan. Så blev hon plötsligt fasttagen av portvakten. Men då skyndade fästmannen till, förklarade sig vara kriminalpolis, och tog hand om flickan, som han naturligtvis förde i säkerhet.
En inbrottstjuv, som opererade i en privatvåning, blev överraskad av att herrn och frun helt oväntat kommo hem. Han lyckades komma ut köksvägen. Men innan han försvann, skrev han på en papperslapp, som han lämnade kvar i köket: ”Jag kommer snart tillbaka, när ni varit fräcka nog att störa mig i dag”.
Denna fräckhet kunde tjuven emellertid ha besparat sig. Den blev hans olycka, ty dels hade han på papperet lämnat ett fingeravtryck, och dels kände man igen hans kråkfötter.
Den här texten är hämtad ur e-boken ”Leo Carring: Detektiven i romanen och verkligheten nr 4. Samling med tio texter om verkliga brott” som publicerades i augusti 2019 av Bokförlaget Klassiska deckare. I e-boken finns ett särskilt kapitel med information om personer som nämns och äldre ord och uttryck. Texten publicerades ursprungligen i ”Vy och revy Göteborgs morgonposts veckobilaga” i december år 1927 med titeln ”Detektiven i romanen och verkligheten. XI. Förbrytarens fräckhet”.
Inga kommentarer
Kommentarer inaktiverade.