Svenske Conan Doyle

Detektivromanen har av allt att döma en lika vidsträckt som tacksam publik, och alltsedan den engelske författaren sir Arthur Conan Doyle skapade sin virtuos- och mästare-detektivtyp, Sherlock Holmes, som hastigt vann ett världsrykte, vilket, än i dag ingen mäktat rubba, ha många pennor på skilda platser varit i livlig rörelse för att åstadkomma liknande bedrifter.
När så sommaren kommer med lektyrbehov av det lättare slaget, som lämpar sig för båtresor och hängmattor, då sända förläggarna ut i marknaden nya knippen av detektivromaner.

Vi ha just nu på vårt bord några dylika alster av säsongens skörd.
Hugo Gebers förlag har sänt ut den åttonde länken i den kedja som heter ”Min vän privatdetektivens äventyr”. Den heter ”Äventyret med djävulsfotroten”. Den innehåller fyra av Conan Doyles enligt uppgift senaste Sherlock Holmes-historier, och de utmärka sig alla för de speciella egenskaper, som skänkt Doyles detektivhistorier så stor popularitet: en ledig och medryckande stil, stegrad spänning från sida ett, logisk och följdriktig utveckling och överraskande, men ytterst sinnrikt förberedda vändningar mot slutet. Den kanske allra bästa av historierna är ”Den döende detektiven”, som dessutom visar, att vi kunna vänta oss ännu mycket mer av Sherlock Holmes. Bokens pris är 2 kronor.

Bland de svenska författare, som försökt sig på genren, står avgjort kapten S. A. Duse främst. Hans hjälte är advokaten Leo Carring, en svensk Sherlock Holmes, som redan blivit bekant och omtyckt genom ett par föregående volymer. Den nu, ävenledes på Hugo Gebers förlag, utgivna berättelsen heter ”Spader kung” och behandlar ett så pass aktuellt ämne som spionerikrönikan. Att den kan ge uppslag till både rafflande och spännande historier är inte mer än man kan vänta, men ganske visst har Duse lyckats åstadkomma mer av Carrings avslöjande av en hel spionliga, vilken lyckats komma i besittning av viktiga hemliga handlingar, än kanske någon kunnat tro. Handlingens ”mekanik” så att säga är ytterst invecklad och komplicerad, men klickar inte på någon punkt, och när man efter otaliga äventyr av alla möjliga slag äntligen står vid slutet, där Carring triumferar, så har man verkligen varit med om så mycket egendomligheter, att man inte kan annat än skänka sin beundran åt den man, som funderat ut alltihop och hela tiden hållit ihop alla trådarna, nämligen författaren. Som typ är Carring långt ifrån så påtaglig och levande som Holmes, men de äventyr han upplever, äro sannerligen inte mindre underbara. Duses roman, som säkert kommer att slukas, kostar 8:50.

Också Norge har sin Conan Doyle — Sven Elvestad, alias Stein Riverton. Hans kolossala produktion är ju allbekant och har säkert skänkt honom åtskilligt guld, om än ej så mycken ära. Ty hans fabriksmässigt gjorda 25-öres-böcker ha inte synnerligen mycket med litteratur att skaffa och påminna på intet sätt om hans första bok, ”Järnvagnen”, vars originella uppslag och skickligt genomförda skräckstämning förskaffade hans namn god klang.
Men när Stein Riverton någon gång lägger manken till, kan han åstadkomma nog så goda saker, han med. Därpå utgör hans senast utkomna bok, ”Mannen, som ville plundra staden”, ett bevis. Den är skickligt byggd och raskt genomförd och bjuder på en hel serie av verkligt förbluffande tjuvhistorier, otroliga och omöjliga emellanåt, men spännande och roande i alla fall. Boken är utgiven på Dahlbergs förlag och kostar 2 kr.
A. S.

Den här texten publicerades ursprungligen i juli år 1915 i tidningen ”Dagen” med rubriken ”Detektivromaner. Den äkta, den svenske och den norske Conan Doyle”. Texten publicerades under signaturen ”A. S”, författare är troligen Dagen-medarbetaren och bokförläggaren Arvid Sohlman (1866–1949).