Biografi: Torsten Sandberg

Det är kanske inte så konstigt att huvudpersonen i Torsten Sandbergs deckare är journalist.
Precis som sin rollfigur Stellan Werne jobbade Sandberg på en tidning.

Redan när han växte upp i Uddevalla under 1900-talets första år visste Torsten Sandberg att han skulle bli författare.
Han började skriva sina första blodiga historier redan som tonåring.
Men efter en handelsutbildning i Stockholm hamnade han i stället i bank- och kontorsvärlden.
När Torsten var 21 år tröttnade han och lyckades få sitt första jobb som journalist – på hemstadens lokaltidning Bohusläningen.
Arbetet på en tidningsredaktion gjorde att skrivandet kom i gång på allvar.
Redan efter ett år som journalist kom hans första bok, ”Jimmy Darlings hundracka”. En samling korta skepparhistorier.
Den första kriminalboken kom 1925 med ”Fjordens marodörer”, en roman om smugglare.
För bohusläningarna var Torsten Sandberg känd för sina många böcker och kåserier om kustlivet. Det var mycket sägner och skrock men också dramatiska skildringar av det farliga havet. För läsarna var han känd under sin signatur ”Cox”. Många av hans Bohus-berättelser är populära än i dag på biblioteken.
Men i övriga landet slog Torsten Sandberg igenom först 1933 när han gav sig in i deckarvärlden med pusselromanen ”De sju nätternas mysterium”.
Den utspelar sig i en påhittad kuststad där en av invånarna hittas mördad.
Av en slump råkar polisreportern Stellan Werne på Göteborgs-Posten vara här på semester. Och det är också han som hittar offret – bara några minuter efter mordet.
Det är också Werne som är huvudpersonen i de flesta av Sandbergs detektivberättelser. Oftast upptäcker han viktiga små detaljer som poliser missat. Och i en dramatisk upplösning i slutet av deckaren avslöjar Werne vem som är mördaren.
Han får oftast hjälp av en gammal skolkamrat, ingenjören Bertil Krantz, som också är den som står för berättarrollen i böckerna.
Också i uppföljaren ”Tragedien i dimman” (1934) har handlingen förlagts till en hamn på västkusten. Troligen är det hemmastaden Uddevallas hamn som skildras.
I hans övriga två romanlånga deckare vågar han ge sig ut i Värmlands skogar, ”Gåtan på Granliden” (1936), och betonghusen på Södermalm i Stockholm i ”Mysteriet på ’Blå Ugglan’” (1935).
Förutom de här fyra böckerna skrev Sandberg också några dussin noveller.
Ingen vet hur mycket mer den produktive skribenten hade skapat om han inte hade drabbats av en hjärnblödning och avlidit redan vid 46 års ålder.